mittkenyaliv.blogg.se

Nu har det hänt en hel del faktiskt. Vi börjar med i går kväll. Hahah jag och Alma var så otroligt trötta på vårat fettiga hår och ingen vatten ( som vanligt). Så vi fyllde en bunke med vatten och lekte lite hårsalong. Funkade inte jätte bra då det var svårt att skölja ut vattnet och ställningen blev väldigt jobbig för nacken. Men våra hår blev iaf renare vilket var ett stort tummen upp! 

Senare bestämde vi ( jag Alma Kim och Gushu) oss för att gå ut på en klubb och dansa å ha det lite kul. Blev en hel del dricka också och jag hade super kul! :)

Dock var det inte som hemma då det fanns en riktigt dansgolv så alla stod lite var som helst bland borden och dansade. Men det var kul! Träffade massa folk och började dansa med ett gäng tjejer! :D 

Jag somnade nog runt fyra på morgonen. Vaknade sedan av att alla kom inte och sa att klockan var kvart i åtta ( vi hade försovit oss) och jag kände mig helt död. Men det var ännu värre för Kim som skulle vara inne i stan redan vid åtta för att åka iväg till en annan stad och ha föreställning. KAOS! 

Han blev 3 timmar sen men allt hade löst sig iaf. 

Klockan 9 kom Miche och hämtade mig och Alma så gick vi mot bussen för att åka till Mathare. Idag började Miches nya projekt som handlar om att ge barn i slummen utbildning i estetiska ämnen. Vilket var skit kul! Dansade och lekte med massa barn. 

 

Jag tänkte berätta lite om en pojke jag träffade där.

Han hette Rob och var kanske 5 år. När jag satt och väntade på att allt skulle börja kom han fram med armarna fastknutna bakom ryggen med ett rep. Han och någon kompis hade nog lekt. Alma knöt upp och han sprang iväg. 10 minuter senare kom han tillbaka hoppandes då var hans fötter ihopp knutna. Han skrattade och jag knöt upp. Men den här gången satte han sig brevid mig, först en bit bort sen kom och närmre och närmre. Han hade en rödstickad tröja på sig som var helt sönder på många ställen. Han byxor satt uppe med hjälp av en säkerhetsnål. Och skorna var bara halva och dygnsura. Men han var glad med sitt äckliga snöre. Som han satt och bet på. Vi började leka lite med honom och det visade sig att han hade hur mycket energi som helst. Rob klättreade på allt och studsade hit och dit och verkligen älskade våran uppmärksamhet. 

Han hade inte ens hela kläder men var så glad över att bara få leka med oss. 

Helt otrligt hur stor skillnad det göra om vart på jorde man är född. Jag kände mig så otrloigt hjälplös när jag satt där brevis honom. Han var så himla liten, så söt, så oskuldsfull. Men med livet emot honom, redan då där som en 5 åring. Livet är långt ifrån rättvist, det visste jag redan innan. Men det här, med den här lilla pojken, det blev ett slag i ansiktet. Kan inte riktigt förklara det hela bättre än så. Ett slag i annsiktet.

Vi träffade många barn och lekte massa. Hade det jätte kul helt enkelt. Träffade massa härliga människor och inte bara barn. Sedan tog vi bussen hem och betämde oss för att göra rasta flätor.

Fyra timmar i helvetet kan jag bara säga. Kommer inte ihåg att det gjorde såhär ont sist. Ett tag var det 5 tjejer som satt och slet i mitt hår åt olika håll. Trodde jag skulle dö där ett tag. 

Men nu sitter jag här hemma i soffan helt levande. Med ett väldigt tungt ömt huvud. Som bara längtar efter att få lägga sig på kudde och sova. 

Vad som händer i morgon är fortfarande ett mysterium som vi kommer märka då.

Har är lite fotton från kvällen/dagen.