Snart är det slut
Dagarna rullar på utan att det riktigt händer något speciellt. Jag går upp 4.30 nästan varje morgon åker till träning. Tränar åker hem äter frukost sover å försöker sen hitta på lite små saker att göra med Alma. Vi försöker njuta så mycket som möjligt av Kenya de sista dagarna vilket känns väldigt ledsamt.
Även om glädjen inte syns på bilden så fanns den där. En liten tjej tog Almas händer och börja dansa med henne och de två som står upp gjorde handrörelser till musiken. De är vanliga barn helt enkelt, glada för de dom har även om det är lite.
Har haft min sista dag i Juja vilket var otroligt tråkigt men jag tror verkligen jag kommer träffa dom igen. Fick några fina hejdå tal och brev från Abigale till min familj och även Pia. Den tjejen har verkligen hamnat i mitt hjärta. Alltid så glad och kärleksfull även fast inte allt är som det ska va hemma hos henne. Hon är stark och har en ljus framtid!
I Fredags åkte även jag och Alma för att hälsa på ett barnhem i Mathare. Det här barnhemmet besökte vi när vi var här med skolan och det kändes så hemskt, de flesta av mina klasskompisar grät. Men nu när vi var där kändes det inte alls lika hemskt, troligen för att vi blivit vana med att se fattigdom, men också för att det har fortsatt bygga på huset bredvid, så nu finns det staket så barnen inte kan ramla ner och snart finns det även 4 mer rum att använda. Jag tror det var runt 220 barn dom hade där för tillfället men de flesta var i skolan när vi kom. De hade även en hel del barn på boarding school vilket är väldigt bra. Jag såg utvecklingen av stället sen vi var där sist och den var bara bra. Det blev en lättnad. Även fast det sover minst 2 i varje säng och det inte är det bästa stället så existerar det iaf, barn får ett hem, tak över huvudet och mat i magarna. De får även en gemenskap och en slags familj vilket är underbart.
De har även som en förskola där, så när vi kom var lunchen precis slut och det skulle ha en liten lektion, så alla barnen satt på sina små söta plaststolar och sjöng. Det var jätte gulligt faktist och barnen såg ut att ha kul. 
Även om glädjen inte syns på bilden så fanns den där. En liten tjej tog Almas händer och börja dansa med henne och de två som står upp gjorde handrörelser till musiken. De är vanliga barn helt enkelt, glada för de dom har även om det är lite.
Men nu är det dags att börja träna.
See yaa
Alltid tråkigt att skiljas från de man lärt känna. u får försöka hålla kontakten med Abigail och de andra på annat sätt. Hoppas det löser sig med hennes hemsituation.
Glädjande att det går åt rätt håll med barnhemmet i Mathare även om resurserna är små. Finns kanske ett litet hopp även för dessa barn.
Hoppas det löser sig med visum mm för resan till Alger och tillbaka till Nairobi.
Hur går det att lära sig koreografin, tycker du att du hänger med de andra? Kämpa på iaf och lycka till
//P :-) Saknar dig hjärtat!!