hemma i Sverige
Ligger nu i min stora gosiga säng med mina 4 kuddar och stora täcke hemma i mitt stora rum fullt av mina saker men ändå känns det inte riktigt som mitt rum längre.
Resan hem gick jätte bra utan några problem alls och Qatar Airways är faktiskt ett väldigt bra bolag att åka med. Bra service, god mat och allt såg så fräsht ut. Lyckad resa helt enkelt! Men det började kännas konstigt redan på flygplatsen i Kenya då det var kanske 6 andra svenskar på samma plan. Kändes otroligt konsigt att förstå vad de sa och ännu konstigare att de kunde förstå vad jag och Alma pratade om. Då var det bara 6 andra svenskar. På flyget från Qatar var det full proppt av svenskar överallt. Helt plötsligt förstod vi vad alla runt om kring oss snackade om. Jag blev så trött i huvudet av det hela. Inte van vid att kunna förstå så många samtidigt så försökte lyssna på allihoppa tror jag. Hahah. De senaste 3 månaderna när någon har pratat svenska har personen pratat med mig så blev väl antagligen lite förvirrad. Men även fast att alla snackade svenska tror jag inte jag fattade att vi skulle till Sverige förens vi åker på motorvägen och är tillbaka i Nyköping. När jag såg Nyköping kände jag verkligen wow nu är jag snart hemma i vårat fina lilla hus. Dock håller vi på att renovera köket här hemma så det är ganska mycket kaos överallt. Men det gör inget jag hade kramkalas med familjen, åt så himla god mat och bara umgåts. Det kändes väldigt behövligt. I morgon måste jag fortsätta tvätta allting och sedan blir det även att försöka träffa alla kompisar igen. Känner att det kommer bli mycket kramkalas närmaste veckan. Men det är så det ska vara!
Mitt rum känns så annorlunda, mitt rum är ju i lägenheten i Umoja. I min lägenhet. Samtidigt som allt känns annorlunda eftersom jag är annorlunda nu från hur jag var innan jag åkte så känns allt precis likadant. Det är så himla mycket dubbelkänslor överallt. Så himla skönt att vara hemma samtidigt som det inte känns något speciellt. Saknar Kenya samtidigt som jag inte gör det. Nej ny tror jag det är dags att sova. I morgon är en ny dag och förmodligen har tankarna samlats lite mer då. En sak är säker, mitt kenya liv är inte över än.
